I am Doris

Jag kan inte förstå hur jag kan vara så vansinnigt kär i någon. När man tittar på Honom så fylls hela mitt hjärta med en sådan ren och skär glädjelycka och när man tänker på hur det skulle vara att förlora Honom, då fylls mitt hjärta med en sådan smärta och rädsla. Rädsla för vad jag skulle vara och göra utan Honom i mitt liv. Det är ingen vanlig förälskelse utan en riktigt "Jag älskar dig och Kan inte leva utan dig". Han är den som jag vill dela liv med mitt, Både roliga, tråkiga, sorgliga, lyckliga och underbara stunder med. En Sådan kärlek jag önska alla fick ta del av I sitt liv, som Nästan alla förtjänar.

Min största rädsla Innan var Att leva ensam, nu är det att förlora dig.
Jag kommer aldrig sluta älska dig, för du är det finaste jag vet. Och Att du är med mig varje dag, även om vi inte gör något speciellt så är det speciellt för mig.
Jag älskar din doft, ditt leende, dina ögon, din kropp, dina händer om mig och den närhet du ger. Jag älskar ditt sätt, även om du hör LITE illa. Jag älskar till och med din omogna sida .. :)

Förlåt att jag ibland är vresig. Nä, vresig är inte rätt ord, men något åt det hållet. Men de dagarna är när jag fundera mycket på rädslan att förlora dig, för jag tänker mycket på det.
Jag älskar dig, David Eriksson. Du är det absoluta bästa som hänt mig och jag ska alltid älska dig.

Din föralltid Simone.